Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Vykort

Jag stekte ägg med socker före skolan – nu är klassrummen massgravar

Vi gick till skolan längs den förtrollande De älskandes gata, kantad av doftande jurirosor och höga cypresser. I dag är köket där vi skrattade och UNRWA-skolorna bombade – och barnen studerar i tält.

Israel har utfört ett skolasticid i Gaza.
Israel har utfört ett skolasticid i Gaza.Foto: Privat

Under 1990-talet tillbringade jag mina unga år i Gazas mest eleganta kvarter, Al-Rimal. I UNRWA-skolorna, i hjärtat av området, vävdes mina första drömmar. Bilden av min lärare Kainat och hennes legendariska auktoritet lever kvar i mig för alltid. Det var hon som lärde mig att skriva vackert.

Kainat var väldigt sträng och straffade oss genom att låta oss stå upp en hel dag eller skriva av läxan tio gånger, men vi älskade henne genom vår flit och respekt. I Gaza är pennan vår dagliga bön och vår viktigaste strid. Vi är folket som såg till att analfabetismen var noll innan helvetets portar slogs upp.

Den styrka hon fostrade mig med lade grunden till att jag aldrig gav upp, trots att ockupationen kvävde vår frid med ständiga razzior. Ett tryck som aldrig lättade och utegångsförbud som började redan klockan sju på kvällen.

Över 95% av alla skolbyggnader i Gaza har skadats. Samtliga universitet har bombats.
Över 95% av alla skolbyggnader i Gaza har skadats. Samtliga universitet har bombats.Foto: Privat

Jag gifte mig 1996, men år 2003, mitt under den andra intifadan (2000–2005), fattade jag ett svårt och livsavgörande beslut. Trots att jag redan var trebarnsmamma bestämde jag mig för att återvända till skolbänken. Och jag nöjde mig inte med gymnasieexamen, jag fullföljde även mina universitetsstudier tillsammans med mina barn, allt mitt under en kvävande blockad och en morgonstress som aldrig tog slut.

Klockan fyra på morgonen rörde jag mig i mitt mörka kök i Al-Rimal. På grund av elbristen lärde jag mig att hitta allt genom att känna mig fram. Jag memorerade var varje sked och burk stod med hjärtat snarare än med ögonen. Levande ljus vågade jag inte tända av rädsla för de fruktansvärda bränder som skördat så många barns liv i staden.

Men mörkret var inte fritt från misstag!

Jag minns en dag när jag i min djupaste morgonstress förberedde frukost. Jag tog en burk jag trodde var salt och strödde den generöst över de färska äggen vi plockat från våra egna höns i trädgården. Jag insåg inte att jag tagit socker i stället för salt förrän barnen började äta.

Med en modersstränghet inspirerad av min lärare Kainat tvingade jag dem att äta upp, och ”sockeräggen” förvandlades plötsligt till ett hysteriskt skrattanfall som fyllde hela huset.

Än i dag, trots alla år och allt vi har gått igenom, minns mina barn smaken av de äggen med glädje, som om det misstaget var det ”socker” som hjälpte oss att uthärda de bittra dagarna.

Nu tvingas barnen studera i tält.
Nu tvingas barnen studera i tält.Foto: Privat

Mitt i våra skratt trängde doften av nystekt gazafalafel in från butiken under vårt hus och min son Abood sprang ner för att hämta rykande färska bröd. Vi åt ost som jag gör själv och drack te med mynta. Jag förberedde deras skolmackor med zaatar och gurka.

Vi gick genom de vackra gatorna i Al-Rimal, längs den förtrollande De älskandes gata, kantad av doftande jurirosor och höga cypresser som vaktade våra steg. I våra ögon fanns en glimt av trots mot blockadens mörker.

Mitt kök efter bombningarna.
Mitt kök efter bombningarna.Foto: Privat

I dag har snart tre år av folkmord rasat, som riktat in sig på skolor och universitet i ett skolasticid, och förvandlat kunskapens tempel till massgravar för fördrivna familjer.

Gazas barn skriver idag sitt alfabet inuti trasiga tält, under ett bombardemang som aldrig tystnar och surret från drönare som viner över deras huvuden. Inget rent vatten, ingen mat som mättar och inga kläder som skyddar mot vinterns kyla eller sommarens hetta.

Gaza har traditionellt haft en av de högsta läskunnighetsnivåerna i regionen. På grund av folkmordet blev det ett långt avbrott för skolbarnen.
Gaza har traditionellt haft en av de högsta läskunnighetsnivåerna i regionen. På grund av folkmordet blev det ett långt avbrott för skolbarnen.Foto: Privat

Ockupationen har förstört De älskandes gata, ryckt upp cypresserna och bombat klassrummen.

Men skrattet som en gång föddes ur sockeräggen i Al-Rimal är samma vilja och motstånd som gör att skolbarnen i dag studerar ovanpå ruinerna.

Mer från Vykort

Fri läsning

Hur en maträtt blir sammanhållning och motstånd

I mitt kök upphörde identitetsstriderna mellan infödda gazabor och fördrivna från Jaffa. Min svärmor ansåg att den inte var riktig om den inte brände på tungan. Min mamma, från Jaffa, föredrog balans.

Khulud Shaban

Fri läsning

Det Iran som världen inte ser

I Kashans tusenåriga basar möter jag doften av esfand som ska skydda mot dålig energi, smaken av rosenvatten – och en främmande kvinna som frågar om jag vill slå mig ner med henne i svalkan.

Stefanie Glinski

För prenumeranter

När bomberna når halva världens skönhet

Isfahan är en av världens vackraste städer. Hem till ikoniska platser och Unesco-världsarv. Två av dem har skadats under kriget.

Stefanie Glinski

StilStilguide