Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Vykort

Musiken som föds ur det fulaste lidandet

I Gaza är musiken en osynlig mur som håller borta skräcken. När marken skakar av bomber blir melodierna båtar som för oss bort från den brutala verkligheten till en plats där vi får finnas till.

Musikerna i Gaza komponerar ur sina förluster. Rapparen Sari Rabie gjorde ordkonst om vardagens utmaningar.
Musikerna i Gaza komponerar ur sina förluster. Rapparen Sari Rabie gjorde ordkonst om vardagens utmaningar.Foto: Sari Rabie/Facebook

I Gaza skapas melodier i ett sista desperat försök att hålla kvar själen innan den kvävs av grymheten. Kreatörerna har inte formats i fina konsertsalar. Deras röster har mejslats fram med lidande och död som ständiga följeslagare.

I dag är musikerna döda eller finner sig själva på tältens sandiga golv, där havets vågor smälter samman med dånet från bombningarna och en sorgsen sträng eller en rebellisk rap, som letar sig fram däremellan.

En ödesmättad symfoni, sluten i sig själv, isolerad från en omvärld som har vänt dövörat till.

För de unga är musiken viktig som terapi – och för att överrösta krigsljuden.
För de unga är musiken viktig som terapi – och för att överrösta krigsljuden.Foto: Jaber Thabet

I detta ögonblick bultar minnet av min vän Sari Rabie på dörren. Jag ser honom framför mig i korridorerna på sjukhuset Al-Maqasid i Jerusalem. Flera år före folkmordet gick jag där, själv matt och medtagen, när jag fick se honom sitta i sin säng, omgiven av apparater.

Den tysta scenen i rummet fick mig att stanna till. Hans mor satt vid kanten, vilade kinden mot sin hand och betraktade sin son med en bottenlös sorg.

Sari själv var helt absorberad av en liten anteckningsbok som han höll i händerna. En enkel bok med prövade kanter som såg ut att ha burits genom många svåra stunder. Han stirrade intensivt in i sidorna, som om han sökte svar eller tröst mellan raderna.

Jag blev nyfiken på deras historia och gick in i rummet. Medan vi pratade kunde jag inte sluta snegla på anteckningsboken. Sari märkte min blick och räckte utan att tveka över den till mig.

Han log mot mig:

– Jag är rappare och jag ska bli känd.

Långt från världsscenerna, i folkmordet, växer Gazas nya musiker fram.
Långt från världsscenerna, i folkmordet, växer Gazas nya musiker fram.Foto: Jaber Thabet

Som barn bestämde han sig för att möta ockupationens jeepar med stenar när de stormade norra Gaza. Svaret blev en förrädisk kula i ryggen som träffade ryggmärgen och gjorde honom förlamad för resten av livet.

Men Sari, som förlorat förmågan att gå, förlorade aldrig förmågan att flyga. Hans poesi stannade inte i den lilla boken, utan fick vingar. Han spelade in låtar som pulserade med skildringar om det sociala livets detaljer och patienters lidande under blockaden.

Under sina sista år drog han sig undan dagens ljus och fann sin fristad i natten. Han vakade fram tills morgonen, timmar då han skrev febrilt eller pratade med sina vänner.

Sari på Omar Al-Mukhtar Street i Al-Rimal. Hans ansikte lyste nästan alltid, trots att han led och hade ont.
Sari på Omar Al-Mukhtar Street i Al-Rimal. Hans ansikte lyste nästan alltid, trots att han led och hade ont.Foto: Sari Rabie/Facebook

Ibland bröt vi isoleringen och gav oss ut på gatorna i Al-Rimal. Vi promenerade, ofta med mina barn vid vår sida, och stannade till för att äta gazabornas favoritmat: kunafa från Abu Saud, stadens mest berömda ställe, eller frasig falafel från Abu Talal. Mitt i parken brast vi ut i sång.

Minuter av ren frihet mitt i en instängd tillvaro.

Sari bar på enorma smärtor, men hans ansikte lyste nästan alltid. Jag minns en natt när han skrattande berättade om hur han, från sin rullstol, hade bestämt sig för att brygga en kopp te. Han beskrev hur han hade tvingats klättra längs köksskåpen, centimeter för centimeter, för att nå tebladen och sockret.

Det var Sari. Hans liv var en ständig kamp, men han lät den inte stjäla hans förmåga att skapa humor av utmaningarna. Hans texter handlade om den hjältemodiga konsten att koka te mitt i natten och att sjunga högt i en mörk stad.

Att sjunga och spela under bombningar hjälper till att skifta fokus – gör barnen mindre rädda.
Att sjunga och spela under bombningar hjälper till att skifta fokus – gör barnen mindre rädda.Foto: Jaber Thabet

2023 fick Sari cancer. Tio månader senare dog han, när han var 31 år. Han satt och väntade i vårt fängelse på att få vård utanför Gazas låsta portar, men när han till slut fick tillstånd att åka till Förenade Arabemiraten var det för sent.

Kroppen och själen hade dränerats av alla nekade remisser och Sari drog sitt sista andetag. Med honom dog drömmen om de globala scenerna, men hans ord lever fortfarande:

Jag tänker på mina barns farmor, som liksom Sari hade en anteckningsbok. Hennes var fylld med vaggvisor.

Saris gjorde textkonst om vardagens utmaningar.
Saris gjorde textkonst om vardagens utmaningar.Foto: Sari Rabie/Facebook

När ockupationens plan bröt igenom ljudvallen med en smäll så våldsam att den tycktes vilja spränga barnens trumhinnor, samlade hon dem omkring sig. Mitt i det öronbedövande dånet som gjorde fysiskt ont i de små öronen började hon sjunga.

Hon lät dem stämma in och repetera varje rad efter henne. Deras unga röster blev en motvikt till explosionerna, ett sätt att dränka rädslan i rytm.

Att lära barnbarnen musik är en handling av djupaste omsorg, för att ge dem ett inre rum dit mörkret inte når. Som orden i Saris bok: Jag är tankens djup och din räddningsbåt …

Den inre världen är den enda som kan leda till frihet. Vi sjunger för att våra röster är båtarna som bär oss från den brutala verkligheten till en plats där vi får finnas till.

Ljudet från ouden är en seger över ockupationen, som hindrar att material för att bygga dem kommer in.
Ljudet från ouden är en seger över ockupationen, som hindrar att material för att bygga dem kommer in.Foto: Jaber Thabet

I mitt grannskap har vi aldrig vaknat till en dag utan att sörja en martyr eller vårda en skadad. Musiken har varit den röda tråden genom varje begravning, men också genom varje bröllop.

Jag minns en gång när ett hus stod i sorg och ett hus i fest, sida vid sida. När begravningen var över gick mina grannar direkt in till bröllopsgården för att dela deras lycka.

Hos oss bor tårar och jubel under samma tak. För en utomstående kan detta verka nästan omänskligt. Men för oss är detta själva definitionen av att vara människa.

I Gaza är musik skapat ur lidande – och musik behövs för att klara av lidandet.
I Gaza är musik skapat ur lidande – och musik behövs för att klara av lidandet.Foto: Jaber Thabet

I ett trångt rum med spruckna väggar i flyktinglägret Khan Yunis har 77-åriga Eid Hammad suttit så länge jag kan minnas. Han är byggarbetare, men när blockaden stoppade cementen och tvingade byggena att stanna, bytte han betongen mot det trä som gick att få tag på och började tälja och slipa tills det gav ton.

Han är en av de sista i Gaza som behärskar hantverket att skapa en äkta oud. Ouden är alla instrumentens fader, vår historiska länk till det gamla Palestina och konstanten i en geografi som ständigt slits sönder.

Eid Hammad kämpar mot bristen på material, för att bevara det arv som sträcker sig från Nablus till Gaza stad. Ockupationen klassificerar konstnärliga verktyg och virke till instrument och scener som ”förbjudna föremål” under förevändningen av ”dubbla användningsområden” eller som ”lyxvaror”.

Varje gång en oud lämnar hans verkstad och dess vibrationer stiger från tältlägren, är det en påminnelse om att i varje ruin kommer det dyka upp en skapare.

Som rapparen Sari Rabie.

Musiken är vårt sätt att inte förlora förståndet.
Musiken är vårt sätt att inte förlora förståndet.Foto: Sari Rabie/Facebook

Gazas musik förblir den skönhet som föds ur det fulaste av lidande.

Bland dagens tältfolk finns hundratals nya ”Saris”. De håller krampaktigt i instrument som likt mirakel räddats ur ruinerna, spänner strängar av tålamodets trådar och förvandlar det som i andra delar av världen betraktas som sopor till något som ger takt.

När stridsflyg och bomber skakar marken blir melodierna en osynlig mur mot skräcken. Vi övar mitt i döden, för att det är vår sista tillflykt, vårt sätt att inte förlora oss i vansinnet.

Skrolla längst ner för att läsa om musikerna som har dödats i Gaza.

Läs fler vykort:

Musikerna i Gaza som har tystats

Yousef Dawwas: Gitarristen och skribenten
Yousef var en skicklig gitarrist och en drivande röst i initiativet We Are Not Numbers. Genom sin musik och sina texter, som Vem betalar priset för de tjugo år vi förlorat? försökte han visa människan bakom statistiken.

Yousef.
Yousef.Foto: Palestine Studies

Han dödades den 14 oktober 2023 i en flygbombning mot sitt hem i norra Gaza, tillsammans med flera familjemedlemmar.

Mohammad Al-Jubeiri: Glädjens röst
Känd som ”Al-Nabatawi” var Mohammad en symbol för fest och folkkultur. Han spred glädje på bröllop med sina traditionella sånger.

Mohammad.
Mohammad.Foto: Palestine Studies

Den 16 oktober 2023, under sin påtvingade flykt från norra Gaza, dödades han i en flygbombning längs den väg som beskrivits som en säker korridor.

Elham Farah: Musikläraren som vägrade lämna
Den 80-åriga musikläraren Elham Farah spenderade sitt liv med att lära barn spela piano och fiol. Hon valde att stanna kvar i sitt hem.

Elham.
Elham.Foto: Palestine Studies

Den 13 november 2023 sköts hon av israeliska krypskyttar nära Al-Shifa-sjukhuset. Hon förblödde på gatan då belägringen hindrade ambulanser från att nå henne.

Kamal Dweik: Frihetens fiol
Kamal var en av Gazas främsta violinister. Han vägrade lämna sitt hem i Beit Lahia som en form av tyst motstånd.

Kamal.
Kamal.Foto: Palestine Studies

Efter att hans hem hade förstörts av stridsvagnar, dödades han i en drönarattack den 29 november 2023 när han återvände för att se till sina ägodelar.

Lubna Mahmoud Alian: En ofullbordad dröm
Endast 14 år gammal var Lubna en lovande violinist vid Edward Said National Conservatory.

Lubna.
Lubna.Foto: Palestine Studies

Hon drömde om att representera Palestina i internationella orkestrar. Den 21 november 2023 dödades hon och hela hennes familj i en flygbombning mot deras tillflyktsort i Al-Nuseirat.

Mahmoud Murad Saqallah: Mellan hantverk och melodi
Mahmoud var en framgångsrik affärsman, men också en passionerad kompositör och poet. Han skrev sånger om hemlandet och kärleken till livet.

Mahmoud.
Mahmoud.Foto: Palestine Studies

Den 23 november 2023 dödades han i en attack mot stadsdelen Al-Rimal, där han hade sökt skydd.

Mohammad Abu Naji: Oud-spelaren i skolan
För Mohammad var ouden ett sätt att berätta om Gazas hopp. Han sökte skydd i en UNRWA-skola i Beit Lahia, men inte ens där var han säker.

Mohammad.
Mohammad.Foto: Palestine Studies

Den 9 december 2023 sköts han till döds av en prickskytt inne i skolan, mitt bland de flyende civila.

Akram Al-Ajla: Slagverkaren som tystades av blockaden
Akram var en begåvad slagverkare som förenade tradition med modernitet.

Akram.
Akram.Foto: Palestine Studies

Hans död i slutet av november 2023 på Al-Shifa-sjukhuset var ett resultat av blockaden, som skar av tillgången på livsnödvändiga mediciner och utrustning.

Källa: Palestine Studies

Mer från Vykort

För prenumeranter

Här började en av de tre vise männen sin resa

Kashan är en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer. Staden har länge varit känd för sina rosenträdgårdar, odlade i århundraden. Här fanns också zoroastriska präster, som tolkade stjärnor.

Stefanie Glinski

Fri läsning

En pensel kan tämja ångest och skjuta upp sammanbrott

I Gaza används konst för att laga det som har gått sönder i själen. Konstnären Rufaida Sehwail färgsätter askan och frågar sig om människan kan födas på nytt ur den tid som försöker förinta henne.

Khulud Shaban

För prenumeranter

Resultatet av sanktionerna i Iran

Sanktionerna bidrar till ekonomisk kris, protester och att civila dör – men inte till regimkollaps. Och när importen stryps fylls tomrummet av inhemska industrier.

Stefanie Glinski

StilStilguide