Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Vykort

Jag lagar räkgryta med barnen – många fiskare kommer inte hem

Vi går barfota i den fuktiga sanden till hamnen. Barnen tittar på krabbor och sardiner med tindrande ögon. Sedan lagar vi räkgryta. Samtidigt lurar stridsbåtarna och döden bakom den vackra horisonten.

Att fiska i Gaza är förenat med livsfara.
Att fiska i Gaza är förenat med livsfara.Foto: Shareef Sarhan

Jag och mina barn vaknar tidigt, fyllda av den där energin som man bara känner när man längtar efter att en särskild dag ska börja. Vi ger oss av medan det fortfarande är mörkt, ledda av doften av jod och sälta. När vi når havet tar vi av oss skorna och går med dem i händerna. Vi vill känna den fuktiga, mjuka sanden mellan tårna, sval och tröstande så här dags.

Samtidigt lyssnar vi till ljudet av zalaf (snäckskal) som sköljs upp och rullar in mot stranden i takt med vågorna, medan solen sakta smyger fram bakom horisonten.

Det är en magisk syn som vi ser varje dag, men aldrig någonsin tröttnar på.

Det här är min favoritplats i hela världen.
Det här är min favoritplats i hela världen.Foto: Shareef Sarhan

I Al-Hasba (fiskmarknaden) luktar det starkt av salt och fiskar av alla slag och färger, uppdragna genom svetten från män som kämpat mot vågor, fattigdom och granater för att återvända med ett levebröd.

Jag och barnen betraktar fiskemännen när de kommer hit till marknaden. Män med fåror i ansiktena, vissa gamla med händer som ser ut som bark, andra unga pojkar som har ärvt havet av sina fäder.

På marknaden lärde jag barnen namnen på alla fiskar. De tittade med förtjusning när vi valde vad vi skulle laga till festmåltiden.
På marknaden lärde jag barnen namnen på alla fiskar. De tittade med förtjusning när vi valde vad vi skulle laga till festmåltiden.Foto: Shareef Sarhan

Alla har sin egen plats, där de breder ut sin fångst med största omsorg på basta (utställningsbord), som om de visade upp dyrbara juveler. Mina barn är fortfarande små och tittar med upptäckarglädje när de lär sig namnen på allt som glittrar.

Deras ögon blir stora och tindrar när de rör vid sardinerna, krabborna, ghazlan (små silverskimrande fiskar) och mulle (Sultan Ibrahim).

Samtidigt låter fiskemännen sina blickar vandra mellan sina fiskar och oss besökare. De väntar tålmodigt på den som ska köpa dagens skörd, med en värdig förnöjsamhet trots den hårda natten de tillbringat ute på det öppna havet.

Att fiska är en kamp för livet, där både stormar, kanonbåtar och kidnappningar tar människor från deras familjer.
Att fiska är en kamp för livet, där både stormar, kanonbåtar och kidnappningar tar människor från deras familjer.Foto: Shareef Sarhan

När vi kommer tillbaka hem till Al-Rimal med påsar i händerna förvandlas vårt kök till en festplats. Jag lär barnen hur man lagar zibdiyat gambari (räkgryta) som kokas i lergodsformar. När grytan kommer ut ur ugnen dekorerar vi den med cashewnötter och pinjenötter.

Vi kan inte fly tanken: döden lurar därute, ständigt vaksam, precis bakom den vackra kulissen.

Vi gör gazasallad på krossad grön gazachili med vitlök och ain al-jarada (dillfrön), som vi blandar med röda tomater och massor av olivolja. Sedan väntar vi på den lyxiga sayadieh-rätten, med sitt karamellbruna ris och stekt lök, toppat med stekta bitar av vit fisk och nötter.

När måltiden på havets frukter är klar samlas familjen, grannar och vänner, som bjuds in när de nås av värmen av vår mat.

Över 238 fiskare har dödats under folkmordet.
Över 238 fiskare har dödats under folkmordet.Foto: Shareef Sarhan

Det finns också en solnedgång, när skuggorna blir långa. Jag tar en promenad med min väninna Samouha i hamnen. Vi sätter oss nära fiskarnas nät, som ligger utspridda vid de små träbåtarna, uppradade som trötta krigare.

Medan vi pratar ser vi ockupationens stridsbåtar som mörka siluetter vid horisonten och de stirrar tillbaka på oss. Vi kan inte fly tanken: döden lurar där ute, ständigt vaksam, precis bakom den vackra kulissen.

Vi sitter kvar i tystnad, fångade mellan kärleken till livet och det som väntar.

Fiskemännen brukade berätta för mig med darrande röster om nätterna ute på det öppna havet.
Fiskemännen brukade berätta för mig med darrande röster om nätterna ute på det öppna havet.Foto: Shareef Sarhan

Gazas fiskemän möter inte bara naturliga stormar, utan blockaden och kanonmynningar, som förvandlar vårt vackra hav till ett vattenfängelse. Införsel av nät, motorer och reservdelar hindras, vilket riskerar att göra varje färd till ett självmordsuppdrag.

Människorättsrapporter har dokumenterat hundratals attacker, där ockupationens båtar skjuter mot fiskebåtarna. Det har förvandlat jakten på brödfödan till en daglig resa mot skada eller martyrskap.

Att kunna gå ner i vattnet handlar inte bara om nöje, utan om överlevnad.
Att kunna gå ner i vattnet handlar inte bara om nöje, utan om överlevnad.Foto: Shareef Sarhan

Jag har själv varit där ute på det öppna havet. Tillsammans med mina journalistkollegor följde jag med ut i gryningen, medan vi väntade på Freedom Flotilla som skulle bryta blockaden mot Gaza. Vi hade med oss vår frukost och våra kameror, men också en gnagande oro i bröstet.

Att vara ute på vågorna i Gaza är inte bara en utflykt, det är en balansgång mellan liv och död. Vågorna kan vara höga, men det som skrämmer mest är när kanonbåtarna dyker upp. Det är då man förstår att varje utkastat nät är en trotsig handling för att överleva.

Bakom fisken gömmer sig en tragedi. Många som ger sig ut i båtar kommer aldrig hem igen.
Bakom fisken gömmer sig en tragedi. Många som ger sig ut i båtar kommer aldrig hem igen.Foto: Shareef Sarhan

Enligt Gazas fiskarförbund har minst 238 fiskare dödats sedan folkmordet började. Nu ligger båtarna inte längre på rad, utan utspridda, trasiga och brända. Ockupationen griper också fiskare ute till havs och konfiskerar deras båtar. Familjerna lämnas kvar i djup fattigdom och lång väntan bakom frånvarons galler.

Men det havet har lämnat i våra själar kan inte tiden radera. Jag kommer fortsätta laga zibdiyat gambari med mina barn för att sudda ut dagarnas bitterhet och påminna dem om när vi vaknade före soluppgången och följde doften till hamnen.

En dag vill jag vakna till en sådan morgon igen.

Läs fler vykort från Gaza:


Mer från Vykort

För prenumeranter

Solnedgång från stilla kullar

Teheran kan vara både fängslande och utmattande, vackert och överväldigande. Många säger att de har en hatkärlek till platsen. Under kriget förändrades allt.

Stefanie Glinski

Fri läsning

Berättelser mellan väggarna på badet

Hammam al-Samra var mer än det sista historiska badet i Gaza. Här satt ett helt folk i väggarna. Doften av svunna tider steg ur valven, som ångan ur det varma vattnet.

Khulud Shaban

StilStilguide