Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Vykort

Berättelser mellan väggarna på badet

Hammam al-Samra var mer än det sista historiska badet i Gaza. Här satt ett helt folk i väggarna. Doften av svunna tider steg ur valven, som ångan ur det varma vattnet.

Det antika badhuset i den historiska delen av Gaza stad var inte bara en plats för tvagning.
Det antika badhuset i den historiska delen av Gaza stad var inte bara en plats för tvagning.Foto: Amjad Al Fayoumi

Jag ringer min väninna Sawsan som bodde nära badhuset i det gamla området i Gaza stad, men som sedan dess har fördrivits. Hon gråter av förtvivlan, samtidigt som jag hör en skör lättnad över att vi äntligen pratar med varandra.

– Ser du vad som har hänt, Khulud? säger hon mellan snyftningarna. Allt är borta. Jag kan inte förstå varför de förstörde badet. Det känns inte som om målet bara var stenarna, utan doften av vår historia, av våra minnen och allt det vackra som fanns inom oss. ‎

Hammam al-Samra var mer än det sista historiska badet i Gaza. Här satt ett helt folk i väggarna. Doften av svunna tider steg ur valven, som ångan ur det varma vattnet.

Varje hörn bar på en berättelse.

Våra minnen fanns här. Jag gick hit med mina väninnor och vi skrubbade oss och gjorde hårmasker medan vi pratade om livet.
Våra minnen fanns här. Jag gick hit med mina väninnor och vi skrubbade oss och gjorde hårmasker medan vi pratade om livet.Foto: Hammam al-Samra

Jag ser framför mig de många besöken med Sawsan och mina andra väninnor. Vi tog med oss olivolja och salt, för att skrubba oss. Vi pratade, skrattade och hjälpte alltid varandra. Gick man till badet ensam fanns det en äldre kvinna där, som man kunde ge lite shekel för att bli skrubbad.

Vi gjorde hårmasker med olivoljan och lät den sitta i medan vi tvättade oss med nablustvål, som är gjord av olivolja och är en av världens äldsta tvålar. Den har tillverkats i Nablus på Västbanken i över tusen år, och tvålhantverkarna fortsätter göra den än i dag trots att ockupationen hindrar varor. Varje tvål stämplas för hand på fabriken. Unesco har skyddat hantverket som ett kulturarv.

Det var som om badhuset lärde känna oss under våra besök. Som om det bevarade våra röster och våra skratt mellan sina murar.

Badet hade välvda kupoltak och gammal ingenjörskonst.
Badet hade välvda kupoltak och gammal ingenjörskonst.Foto: Hammam al-Samra

Det var här vi mötte Abu Abdullah al-Wazir, som arbetade på badet i över 55 år. Han serverade oss te med salvia och berättade om dess historia, med samma ömhet som om han berättade sin egen livshistoria.

På en vägg hängde en tavla som upplyste om att badet restaurerades under mamluktiden år 685 efter hijra (islamisk tideräkning), för ungefär 780 år sedan.

Det stod här genom tiderna och visste allt om uthålligheten i staden vars hjärta aldrig slutade slå.

Badet byggdes av Gazas karkursandsten.
Badet byggdes av Gazas karkursandsten.Foto: Hammam al-Samra

Även dess beståndsdelar kom från stadens själ. Badhuset byggdes av gyllene karkursandsten från Gaza. Det var ett levantiskt mästerverk uppdelat i olika rum, där vi reste mellan det svala yttre, det mellersta varma och det inre heta.

Över oss välvde sig kupolerna, med små öppningar där solstrålarna silade in som ljusa trådar. Vi låg inte på handdukar, utan direkt på stenen för att absorbera värmen. Eftersom den var het var den inte hal.

Dolda ugnar spred värmen, i ett system som överlevt i sekler och speglade den gamla tidens genialiska ingenjörskonst.

Kvinnor i traditionella klänningar bar på olivkvistar.
Kvinnor i traditionella klänningar bar på olivkvistar.Foto: Amjad Al Fayoumi

Men det här var inte allt. Hammam al-Samra var mycket mer än en plats för tvagning. Det var ett socialt och kulturellt hjärta, som var djupt rotat i gazabornas liv.

Här började våra bröllopsfiranden. I generationer fördes våra traditioner vidare genom ”brudbadet” och ”brudgumsbadet”.

Bröllopsfesterna började här med ”brudbadet” och ”brudgumsbadet”.
Bröllopsfesterna började här med ”brudbadet” och ”brudgumsbadet”.Foto: Amjad Al Fayoumi

Under ”hennakvällen” kom bruden till ljudet av sång och doften av citron. Kvinnorna bar olivkvistar och var klädda i traditionella, broderade palestinska klänningar.

På bröllopsmorgonen tågade brudgummen ut från portarna i en ceremoni som symboliserade renhet.

En ny början och en gemensam glädje.

Detta är kvar av badhuset.
Detta är kvar av badhuset.Foto: Ramzi Halawa

Trots upprepade krig mot Gaza stod badet kvar som ett vittne till civilisationens kontinuitet.

Men under det pågående folkmordet har hela det historiska området i Gaza stad utsatts för ockupationens brutala bombningar.

Väggarna i badhuset har rasat. Platsens röst har tystnat.

Området i dag. Förstörelsen av dessa historiska och religiösa landmärken är ett krigsbrott, enligt FN.
Området i dag. Förstörelsen av dessa historiska och religiösa landmärken är ett krigsbrott, enligt FN.Foto: Ramzi Halawa

Badet stod omgivet av andra historiska landmärken, som den stora Omari-moskén från år 637 e.Kr., Gazas äldsta och största moské som nu är förstörd.

Samma öde mötte S:t Porphyrius kyrka, grundad på 400-talet och en av världens äldsta aktiva kyrkor. Kristna skadades och dödades när de tog skydd inom dess antika murar.

– De har utplånat Gaza. De där dagarna kommer aldrig tillbaka, säger min väninna Sawsan när vi pratar om våra minnen från Hammam al-Samra.

När jag blundar känner jag fortfarande hur det luktade.

Mer från Vykort

Fri läsning

A steady voice for the dead

Lumumba was man who wanted Africans to own their own lands and resources. The colonisers – guumeystayaasha – killed him for that.

Wilo Abdulle Inkir/Ballanballe och Jesper Holm

Fri läsning

A white shell for the homesick

He wants to see the sea again. Just once. To put his feet in the water.

Wilo Abdulle Inkir/Ballanballe och Jesper Holm

Fri läsning

A few beans for the troubled

Eat these. Then decide if it’s still a problem.

Wilo Abdulle Inkir/Ballanballe och Jesper Holm

StilStilguide