Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Vykort

En första kyss före döden

Unga människor i Gaza bryter mot samhällets konservativa normer. För att få uppleva närhet för första gången. För att få ta farväl av livet i en öm förening. För att få dö som en människa.

För unga i Gaza är döden snabbare än livet – och många vill inte dö ensamma utan att någonsin ha upplevt närhet. Coypright: Jesper Holm
För unga i Gaza är döden snabbare än livet – och många vill inte dö ensamma utan att någonsin ha upplevt närhet. Coypright: Jesper Holm

Jag är här för att berätta om verkligheten som den är, naken och smärtsam. Det här är berättelser inifrån tält som inte längre döljer något. Om unga människor som gör uppror mot ett slutet och konservativt samhälle som förkastar fysiska relationer utanför äktenskapet.

Min vän berättade chockerad om en flicka vars ansikte tynat bort bakom tältets tunna tyg. Hon förlorade båda sina föräldrar i en bombning och fann sig plötsligt vara en ersättande mor för sina småsyskon, trots att hon själv bara var i början av livet.

I det trånga utrymmet där privatlivet är obefintligt, där tälten står så tätt att andetagen hörs från andra sidan och under tyngden av att inte kunna leva ut sin kvinnlighet, bad hon min vän med förtvivlad röst:

Jag vill bli kysst innan jag dör ...

– Jag vill bli kysst innan jag dör … den första och sista kyssen … jag bönfaller dig.

Det var inte en begäran om en flyktig fysisk handling, utan en bön om ett erkännande av att hon fortfarande lever. Att hon är en kvinna, inte bara en ”maskin” för att ta hand om föräldralösa barn eller ett nummer i hjälpkön.

Hon kände att döden var snabbare än livet, så hon ville uppleva det hon sett på film. Att få bära med sig minnet av en öm beröring till graven, något som bryter förlustens kyla och tältets hjälplöshet.

Copyright: Khulud Shaban
Copyright: Khulud Shaban

En annan flicka berättade med smärtans mod att hon gick för att se träffa sin älskade när dödandet intensifierades. Hon sökte upp honom på hans arbetsplats … Där bestämde de sig tillsammans för att besegra flygplanen med sina kroppar.

Två ungdomar som samhället och traditionerna hindrat från att förenas, som fann sig själva i ett helvete. Medan marken skakade under deras fötter och människors skrik fyllde horisonten med doften av död och krut, drog de sig undan i ett mörkt hörn.

En omfamning under bomberna. Livsinstinkten som konfronterade döden.

Kärlek kan vara ett nödvändigt sätt att få tröst. Copyright: Rachid Rafik
Kärlek kan vara ett nödvändigt sätt att få tröst. Copyright: Rachid Rafik

I det ögonblicket var kärleken inte en handling för njutning, utan ett existentiellt uppror. Att älska medan världen rasar samman mitt under explosionernas dån var deras hjärtans rytm, det verkliga motståndet.

De valde att ta farväl av livet i fullständig förening, inte i skräck och förnedring.

En tredje flicka jag känner hade föräldrar som var en ogenomtränglig mur mellan henne och hennes älskade. Vid en kraftig bombning mot ett bostadshus fann hon sig plötsligt vara den enda överlevande.

När familjens hem träffades dog muren och väggarna som skilde de älskade åt föll. Kvar fanns min vän med sina sår och minnen.

Mitt i tragedin, när hon inte hade någon kvar, kom hennes älskade för att plåstra om både själens och kroppens sår. De gifte sig i ett tält … utan bröllopsfest, utan ljus och utan samhällets brus.

Unga människor har förlorat den de skulle gifta sig med. Copyright: Rachid Rafik
Unga människor har förlorat den de skulle gifta sig med. Copyright: Rachid Rafik

Detta äktenskap var inte bara ett kontrakt, det var ett budskap om att kärleken i Gaza är den enda arvtagaren till de raserade hemmen. Tältet, som är för trångt för allt, blev rymligt nog för deras hjärtan, för att bevisa att löftet mellan två älskande är starkare än F-16-missiler.

En annan vän berättar om sin kamrat, en av de överlevande i tälten, som fick en våt dröm på natten trots rädslan, sorgen och ljudet av drönare.

När han vaknade var hans kläder helt blöta. Han gick ut ur tältet och grannarna började skratta när de såg honom, vilket gjorde honom oerhört generad. Han hittade inget vatten att tvätta sig med – han var tvungen att stå i en lång kö – och han hade inga kläder att byta till.

Han hade drömt om sin fästmö, hon som dog i en bombning bara några dagar innan de skulle gifta sig.

Även under ett folkmord behöver människor närhet – kanske behöver de det som allra mest då. Copyright: Rachid Rafik
Även under ett folkmord behöver människor närhet – kanske behöver de det som allra mest då. Copyright: Rachid Rafik

I Gaza utövas kärlek trots folkmordet, och trots samhällets och religionens bojor.

Världen skickar nödhjälp för att mätta magar, men vem mättar själarnas hunger efter frid och privatliv?

Gaza berättar för oss idag att det mänskliga hjärtat, hur belägrat det än är av restriktioner, missiler och samhällskultur, fortsätter söka efter sitt sista slag i famnen på en älskad.

För att få dö som en människa, inte bara som ett offer.

Läs fler vykort:

Mer från Vykort

Fri läsning

En pensel kan tämja ångest och skjuta upp sammanbrott

I Gaza används konst för att laga det som har gått sönder i själen. Konstnären Rufaida Sehwail färgsätter askan och frågar sig om människan kan födas på nytt ur den tid som försöker förinta henne.

Khulud Shaban

För prenumeranter

Här började en av de tre vise männen sin resa

Kashan är en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer. Staden har länge varit känd för sina rosenträdgårdar, odlade i århundraden. Här fanns också zoroastriska präster, som tolkade stjärnor.

Stefanie Glinski

Fri läsning

Tältfolket köar till allt utom graven

Livet i Gaza består av ändlösa köer. Allt har en kö. Vatten. Mat. Ladda telefonen. Toaletten. Duschen. Det enda som gazaborna inte behöver köa till är döden.

Khulud Shaban

StilStilguide