Moath och Samar har bara ett ben kvar: ”Det knäckte mig, ärligt talat”
Moath och hans mamma Samar flyr undan Israels bomber. Men huset de söker skydd i bombas också. På sjukhusen börjar deras skadade ben ruttna. Nu har de ett ben kvar tillsammans.
Spela videonNär förbandet tas bort ser 26-årige Moath Matar att det kommer larver och små insekter ut ur benet. Det är det enda ben han har kvar. Det andra slets av i explosionen. Han såg det ligga framför sig. Den bilden glömmer han aldrig. Nu ser han hur hans kvarvarande ben ruttnar.
– Jag mådde fruktansvärt dåligt psykiskt. Att se det fullt av larver, att se insekter och mörka saker komma ut ur det … Det knäckte mig, ärligt talat.
Även hans mamma, 46-åriga Samar Matar, fick larver i sitt skadade ben.
– Det kom larver ur det, och lukten i rummet var så stark att inte ens läkarna och personalen stod ut.
Hennes ben hade redan amputerats nedanför knät. När benet började ruttna amputerades det ovanför knät.

Mamma och son hade flytt till ett hus i Gaza för att söka skydd undan Israels bombningar. Klockan halv två på natten den 31 maj 2024 bombades också det huset. Det rasade över dem.
Samar sov när det hände. Hon hörde inte nedslaget. När hon vaknade låg hon i blod och köttet på hennes ben var sönderslitet.
Det var mörkt. Hon hörde sina döttrar skrika:
– Mamma! Mamma!
De ropade efter ljus för att kunna se vad som hade hänt med henne.

Både Samar och Moath fördes till al-Aqsa-sjukhuset.
– Tänk dig: från klockan två på natten till elva nästa dag låg jag på golvet på al-Aqsa-sjukhuset och blödde, säger Samar.
Det kom väldigt många skadade. Hon förlorade medvetandet och vaknade till om vartannat. När det till slut blev hennes tur fick hon välja vem som skulle behandlas först: hon eller hennes son.
– Min son var mycket svårare skadad än jag.
Hon bad dem att ta hand om Moath först. Han låg på en järnsäng utan madrass.

Även Moaths andra ben amputerades. I dag har mamma och son ett ben kvar tillsammans.
I tältet där de nu bor hänger Samar tvätt stående på ett ben, med gåstolen som stöd. När hon lagar mat sitter hon ner. Förut hämtade hon vatten, tvättade och diskade. Nu måste hon ropa på barnen när hon behöver hjälp med något eller inte når det hon ska ha.
– Ibland försöker jag göra något som jag klarade förut och upptäcker att jag inte längre kan. Då blir jag så ledsen. Jag sätter mig ner och gråter.
Moath behöver hjälp för att ta sig ut.
– Efter skadan behöver jag någon som hjälper mig ut, någon som skjuter på rullstolen, någon som hjälper mig att ta mig någonstans.

Gatorna är svåra att ta sig fram på med rullstolen.
– Jag har ramlat flera gånger och andra har fått lyfta upp mig.
Före kriget arbetade han på restaurang. Han älskade arbetet och blev assisterande kock. Efter jobbet gick han ut med sina vänner på kvällarna. Han tjänade sina egna pengar och klarade sig själv.
Sedan han förlorade benen har han ingen inkomst.
– Det är bland det svåraste: att förlora benen, sitt arbete och sin försörjning.
Han önskar sig en elrullstol för att kunna ta sig ut och hem igen på egen hand. Framför allt vill han få möjlighet att resa ut ur Gaza och få två benproteser.
– Min dröm var att kunna försörja mig själv och bygga upp ett eget liv. Men efter skadan har det blivit svårt.
Utanför tältet vattnar han plantor från sin rullstol. Samar fortsätter att försöka göra sådant hon klarade förut. Också hon hoppas på en protes.
– Allt jag önskar är att få en benprotes och kunna återgå till mitt liv. Att få tillbaka livet som det var förut.
Stort tack till alla som har finansierat vår rapportering! Kan du avvara en fika på stan? Swisha 100 kr och hjälp oss fortsätta berätta direkt från Gaza.

Magda Gad
Prisbelönt krigskorrespondent och hedersdoktor. Läs Gad World för riktig journalistik.