Läsarfinansierad och reklamfri

Gad World

Den modiga tidningen grundad av krigskorrespondenten Magda Gad.

Dagbok

Folkmordet vi valde att ignorera

De flydde folkmordet i Darfur, medan andra hamnade i massgravarna. Men de lyckas inte fly hungern, lidandet och världens likgiltighet. Deras lidande är inget misslyckande. Världen är byggd så här.

Folkmordsöverlevare lämnas till sitt öde i öknen.
Folkmordsöverlevare lämnas till sitt öde i öknen.Foto: Niclas Hammarström

Vittnesmål från krigsdrabbade människor är alltid svåra. Svåra för mig att skriva. Svåra för er att läsa. Ibland är de nästan omöjliga att ta in. Som i den heta öknen i Tchad, där jag och fotojournalisten Niclas Hammarström mötte kvinnor och barn som flytt folkmordet i Darfur i Sudan.

Omöjliga inte bara på grund av våldet de utsatts för, som inte går att berätta vidare utan att traumatisera också den som lyssnar.

Utan även för att överlevarna lämnas åt sitt öde. De är fortfarande oskyddade i en het öken. De kan fortfarande bli utsatta för våld. Kvinnor och flickor riskerar fortfarande att våldtas i sin vardag, när de hämtar ved och vatten.

Inte ens deras kroppar får vara deras egna.

Trygghet finns inte. De har flytt folkmord och riskerar fortfarande överfall.
Trygghet finns inte. De har flytt folkmord och riskerar fortfarande överfall.Foto: Niclas Hammarström

Det finns inte tillräckligt med mat. Ransonen per person från hjälporganisationer är 840 kcal per dag, jämfört med de minst 2 000–2 500 som en människa behöver, särskilt i en miljö med kroppsarbete och extrema påfrestningar.

Det finns inte tillräckligt med vård för fysiska och psykiska skador. Inte tillräckligt med utbildning för barnen, som inte erbjuds en värdig framtid.

Ännu svårare är insikten att massdödandet i Sudan inte är ett misslyckande. Världens största humanitära katastrof som har uppstått i Tchad till följd av massdödandet är inte heller ett misslyckande.

Det är inte något som har blivit fel i systemet.

Det är systemet.

Tänk att leva så här.
Tänk att leva så här.Foto: Niclas Hammarström

Fattiga, afrikanska kvinnor och barn, som befinner sig längst ner i den globala hierarkin, gruppvåldtas offentligt och lämnas traumatiserade. Det är en direkt konsekvens av hur världen är organiserad.

Nästan 34 miljoner sudaneser behöver humanitär hjälp i år. Det är fler än hela Norden. Över 14 miljoner har fördrivits. Som hela Sverige och Kroatien.

De har inget ekonomiskt värde. De är inte intressanta för marknader och stormakter. Deras lidande rubbar inga börser. Hotar inga allianser.

Deras liv får inga konsekvenser för beslutsfattare. Inga politiker behöver stå till svars för sin likgiltighet. Medierna kommer undan med att lämna Sudan i marginalen.

I Sverige räcker det med att en konstnär skriver ett provocerande Instagraminlägg för att det ska leda till mediestorm, men i Darfur kan människor våldtas och slaktas på de mest brutala sätten varje dag utan att det ens letar sig in i nyheterna.

Allt detta sker trots att FN och USA har konstaterat att folkmord begås i Darfur, men det erkännandet följs av – ingenting.

”Aldrig mer” gäller inte ens när folkmord är fastslaget. I Gaza gör USA med allierade dessutom folkmordet möjligt.

Samtidigt tjänar världen pengar på att dra in biståndet och investera i vapen. Över 100 miljoner människor i världen hade kunnat få leva om man hade prioriterat annorlunda.

De två miljarder dollar per dag som Trump lade på kriget i Iran hade kunnat rädda livet på 87 miljoner människor världen över. Trumps avvecklande av USAID kan leda till över 14 miljoner undvikbara dödsfall till 2030, varav 4,5 miljoner barn under fem år.

Ett barn är en hel värld för någon.

Många fastnar i tältlägren. Där väntar ingen framtid.
Många fastnar i tältlägren. Där väntar ingen framtid.Foto: Niclas Hammarström

Jag tänker på den etiska principen som finns i Talmud (Sanhedrin 4:5) och Koranen (5:32):

Människorna i Sudan fortsätter att osynliggöras för omvärlden. Man hör inget om dem i det offentliga rummet. Situationen i Sudan beskrivs som komplex, utan enkla narrativ.

Alla konflikter är komplexa. Men när konflikterna sker långt bort får vi mindre hjälp att förstå dem, än när de sker i vårt närområde.

När omvärlden inte får veta dör de med minst makt först. Ingen betalar ett pris för att låta dem dö.

Att inte rapportera om folkmord är en politisk handling, inte ett neutralt val. Varje dag av tystnad hjälper till att hålla det värsta brottet osynligt.

Världen är inte byggd för att rädda den som är någons hela värld.

Den är byggd för att fungera precis så här.

Läs mer om Sudan:

Magda Gad

Prisbelönt krigskorrespondent och hedersdoktor. Läs Gad World för riktig journalistik.

Mer från Dagbok

Fri läsning

”Vad har du gjort med pengarna?”

Det är en fråga som ställts upprepade gånger om Gad World. Vad borde vi gjort med dem? Fyllt badkaret med dem för att sedan producera journalistiken gratis? Om kostnaden för journalistik.

Magda Gad

Fri läsning

Alla vägar leder till Gad World

Gad World bygger på flera olika sätt att berätta. Alla är vägar som tar med dig ut i världen och till människorna.

Magda Gad

StilStilguide